Har inte skrivit och berättat mycket om UngMamma Galan 2011, som jag arrangerade tillsammans med Fata Mujcinovic tidigare i år. Den största anledningen beror faktiskt på skam. Kvällen blev nämligen långt ifrån de jag hade förväntat mig, och än i dag kan jag inte riktigt känna mig stolt över allt arbete som lades ner. Det har tagit tid att bearbeta de tankar som dykt upp, och helst av allt hade jag önskat att få ta del av de tankar och åsikter våra besökare fick under kvällen. Men det gavs aldrig möjlighet till detta på plats, och resan hem ifrån Stockholm virvlades därför runt ibland tusentals tankar varvat med en hel del diskussioner om vad som kunnat göras bättre.

Ett konstaterande som jag dock har lyckas komma i underfund med, är att samarbetet i mellan mig och Fata Mujcinovic, varken fungerade vid första försöket eller vid det andra. Trots detta och trots att kvällen slutade som den slutade, är jag i dag mycket tacksam för de erfarenheter som jag bär med mig utifrån arbetet vi lade ner på den här kvällen. Det är erfarenheter jag kommer bära med mig för resten av livet – och ta lärdom utav om och om igen i mitt framtida arbete.