Jag sitter i skolan och skriver en text om mina drömmar och hur det ändras och påverkas av den livssituation vi människor har varje dag. Det är inte riktigt det lättaste, men jag har kommit en bra bit på vägen i alla fall och det värsta kommer till sist när jag ska översätta allt till engelska. Jag hatar engelska, eller nej föresten – jag är inte bra på engelska bara, men jag hatar det inte.  Jag har orden i huvudet och vet vad jag ska skriva, men är osäker på om meningarna låter bra som det är eller om det behövs ändras för att man ska förstå och få fram det jag vill få fram när jag skriver. Ibland är det svårt att skriva och jag har extremt svårt att veta när jag verkligen är nöjd med en text jag skrivit, därför ändras den om 100 gånger innan jag vågar visa upp det. Men vad jag har läst tidigare så är det bra att tycka att det är svårt att skriva, för det är då man verkligen skriver bra.

Tror ni det stämmer? Jag vill gärna tro på det, men jag vet inte riktigt. Ibland känns det som jag skriver skit bara, medan jag andra stunder kan känna mig riktigt nöjd. Det varierar så stort men det viktigaste för mig är att jag får skriva och inte hur bra eller dåligt jag skriver – så länge jag får syssla med det jag älskar.