Nu är redan första veckan avklarad i skolan, och jag kan nu officiellt titulera mig som student. Det känns fantastiskt bra måste jag få skriva. Vi har redan nu påbörjat vår första kurs som består utav Presentationsteknik, 15 YH-poäng. Det är en kurs där vi verkligen får utmana oss själva, vilket känns väldigt kul samtidigt som det förstås är lite skrämmande. Det är nämligen långt ifrån alla som är bekväma med att hålla tal inför stor publik. Men sanningen är att vi alla kommer ha stor nytta utav de vi får lära oss i framtida arbetssituationer. Det känns därför väldigt bra, och som en bonus hjälper faktiskt kursen oss nyblivna klasskamrater att lära känna varandra.

 

På tal om klasskamrater så känner jag redan nu att vi tillsammans är ett fantastiskt gäng. Det känns jävligt bra måste jag få skriva, för de om något var faktiskt något jag var lite nojig över innan. Ni som följt mig länge här i bloggen vet ju min oro inför gymnasiestarten. Det var många år sedan och det har hänt mycket sedan dess, och nervositeten nu var inte alls likadan som då. Men visst fanns den där ändå, och jag tror inte jag var ensam om att ha den heller. För sanningen är nog att vi alla är lite rädda av oss när de kommer till nya situationer. Ingen vill ju känna sig utanför, utan vi vill ju alla passa in och känna att vi är en i gänget. Det är helt enkelt så det är bara.

 

Vad har hänt annars då? Här hemma har vi lite smått börjat rensa, det är mycket saker som ska säljas/skänkas eller kastas bort. Det känns ibland som att hur mycket man än rensar, så tycks det alltid finnas något nytt som ska rensas bort. Kanske borde jag bli bättre på den där tekniken – ni vet en ny grej in, en ny grej ut. Det skulle kanske underlätta och minimera rensandet. Hur som helst har vi rensat en hel del, men vi har även i samma veva köpt in lite nytt som behövts. Alva har exempelvis fått ett gäng nya strumpor, och jag själv har köpt lite ny inredning. Ibland annat en hel del nya sängkläder med tanke på att jag i morgon ska klicka hem en ny säng. Det om något har varit på min önskelista i flera år, och nu känner jag äntligen att det är dags för en.

 

Vad har hänt hos er? Har ni kommit tillbaka till rutinerna med jobb, skola och allt vad det är?