Sjuka lagom till höstlovet
Nu börjar kylan komma allt mer och mer, och med de kommer förstås alla sjukdomar. Vi har klarat oss bra hittills men nu lagom till höstlovet slog det till. Här hemma har vi haft både feber, snuva och halsont och än tycks det inte bli bättre. Det känns otroligt tråkigt både med tanke på att jag går miste om jobb, men också för att man hade hoppats på att orka/hinna med lite roligheter under lovet. Men kroppen kan man ju tyvärr inte styra över, och jag känner mig tacksam över att vi åtminstone hann med att fira både mig och Alva lite grann.
Vi bjöd in släkten förra veckan lite i sista minuten. Det var inte många som dök upp, men det blev mysigt och ett trevligt firande ändå. Alva hade även ett gemensamt bowlingkalas med Kalle på Vilbergens bowling. Det hade hon sett fram emot länge, och hon hoppades på många deltagande gäster, men tråkigt nog blev det inte många där heller. Sjukdomar, resor och matcher av olika slag gjorde att hälften av de inbjudna gästerna uteblev för Alvas del. Kalle hade bättre tur vilket resulterade i att alla gäster förutom en enda uteblev.
Som tur är blev kalaset bra ändå, och jag tror Alva blev nöjd och glad i alla fall. Alla presenter, fina kort och handgjorda pyssel betydde mycket och den fina prispokalen tillsammans med foton som minne kommer ge glädje lång tid nu efteråt. Minnen att blicka tillbaka på och glädje över att nu vara 10 år – och inte vara så liten längre. Det känns bra och vi är tacksamma att vi hann med detta, särskilt nu när man känner sig frusen, hängig och allmänt trött i kroppen med feber, halsont och snuva.
