I kväll har jag sysselsatt mig med att läsa lite av det gamla materialet jag har till min bok. Jag drömmer om att i framtiden kunna ge ut boken, men det är bara en dröm. När jag kollar på alla ord jag skrivit för över ett år sedan inser jag att språket måste ändras mycket och orden måste formuleras om för att låta bra. Det är mycket arbete kvar och jag funderar på om jag någonsin kommer bli klar med mitt projekt.

Men allt jag skriver sparar jag (för det är något jag kommer visa och ge till Alva i framtiden). Det är mina innersta tankar, känslor och mina ord om vad som verkligen hände när i mellan mig och hennes pappa. Hur allt blev som det blev och hur allt varit under tiden hon har levt fram till i dag. Jag har även ett stycke text ifrån hennes pappa som han har bidragit med till min kommande bok. Jag blir lika förvånad varje gång av att läsa hans ord och inse att han skriver saker han inte utfört i verkliga livet, det är jobbigt att läsa hans ord och allt jobbigare blir det när tiden bara går. Men jag antar det är så med livet, men man vänjer sig väl?

I morgon har jag tänkt försöka skriva om allt och starta om på nytt. En dag ska jag stå med boken i min hand oavsett om jag har gett ut boken själv, något bokförlag eller om jag bara fixat bokomslag själv utan att den går att köpas. Men nu är det sängdags eller eventuellt film.