En stund senare efter att vi varit nere på pizzerian, hunnit med att äta och prata av oss en stund, så skulle jag springa hem lite snabbt för att hämta upp min dator. Minns att jag frågade Alva om hon ville hänga med, och om hon också ville hämta upp något, men hon suckade lite lätt med min mobiltelefon i handen och sade nej. Gick bort ensam i stället och hann upp och hämtade mina grejer, och var sedan på väg ner när det som inte får ske hände.

Grannen stod utanför vår port och skulle troligtvis in, medan jag i samma stund kom ut. Sen gick tiden så fort och innan jag visste ordet av det, så hade grannes hund hoppat på mig och huggit tag i min arm. I den sekunden kändes det som hela armen skulle ryckas av. Sekunden efter insåg jag att den var kvar, men chocken som kom var enorm. Fick förfrågan om det gick bra och jag mumlade ”jag vet inte” och gick snabbt därifrån med en blandning av rädsla och chock.

Någon sekund senare kom jag gråtandes in till mamma. Hon kom direkt och mötte mig i hallen och trodde att jag skojade, då det inte är ofta jag ställer till en scen och gråter bara för att. Hon fattade snabbt att så inte var fallet, och strax efter dök även Alva och pappa upp och tröstade mig. Kvällen byttes snabbt från en trevlig kväll med jobb framför datorn, till tårar och värk med en arm som snabbt svullande upp. Det blev ett långt besök på vårdcentralen där de hela dokumenterades, därefter ringdes diverse samtal innan jag äntligen fick varva ner och vila.