I dag är det äntligen dags för distriktsfinalen i Schackfyran, och som vi har taggat och längtat här hemma. I dag kommer Alva tillsammans med sin klass tävla emot fjärdeklassare från hela Östergötland, och förhoppningsvis kommer de efteråt ta sig ut som segrare och ta sig vidare till den stora riksfinalen som äger rum senare i år. Om inte annat så kommer jag som förälder i vilket fall som helst vara hur stolt som helst, och extra glad är jag över att jag dagen till ära kommer få vara med på plats och heja på. Eller ja, heja på och heja på. Alva har redan förvarnat mig om att jag inte får stå och skrika ”heja, heja” utan att det ska vara tyst i lokalen. Det här med schack är nämligen något som kräver djup koncentration, och då fungerar det inte med en stolt mamma som står och skriker i bakgrunden.

Så jag får helt enkelt heja ropa tyst för mig själv, och till sällskap har jag förstås med mig min pappa och lillebror Kalle, som även de förstås kommer heja tyst tillsammans med mig. Hoppas ni läsare är med och hejar ni också, även om ni förstås kanske inte är med på plats i Linköping.