Det här med att träffa någon ny del 2...

Jag har skrivit om det här med att träffa någon ny förr, och alla de kommentarer som jag fick från vänner och bekanta när jag förklarade vart jag stod i frågan. När Alva föddes och jag blev lämnad av hennes pappa, så var det något som tog väldigt hårt på mig. I ärlighetens namn är det något jag aldrig tror att jag kommer kunna släppa helt. Inte för att jag längre bryr mig om honom på det sättet, för det gör jag inte längre, utan för att det helt enkelt är tufft att vänta barn och inse att man helt plötsligt är själv om det.


Det gjorde att jag under de första åren aktivt valde att vara ensam med Alva. Det kändes nämligen inte rätt att leta efter någon ny kärlek, utan jag ville lägga och prioritera tid på mig själv, mitt nya liv som mamma och allt annat viktigt runt omkring mig. Det kändes skönt att kunna göra det och nu i efterhand känner jag mig verkligen glad över att jag gjorde det. Alva och jag fick nämligen dyrbar tid tillsammans, bara vi två, och det är något jag tror var viktigt för vår relation.


Nu har åren sprungit i väg och Alva har växt, och jag har faktiskt insett att jag saknar riktig kärlek i mitt liv. Den där tiden som jag tidigare behövde för mig själv, och för mitt nya liv som mamma är inte längre lika viktig och jag känner att jag är redo för att släppa in någon ny. Men det är inte det lättaste att träffa någon som är redo för vardagen med barn och hela baletten på direkten. Dessutom är det så mycket mer att tänka på i en relation där barn är inblandade, då det inte bara gäller att det klickar för mig och för den person jag träffar, utan också mellan Alva och den person jag träffar.


Det hela fick mig att fundera på det här hur man bäst träffar någon ny? Något som jag tycker hade varit riktigt spännande är att få gå på en blinddate. Det är nämligen något jag aldrig testat på förut, men som jag inte riktigt tror skulle fungera här i min stad. Här känns det nämligen verkligen som alla känner alla, och det gör det svårt för att verkligen börja helt från scratch med någon ny. Men kanske om man reste till en annan stad, där kanske det skulle vara lättare?


Hur ser ni på det här med att träffa någon ny? Vart tror ni att man gör det lättast? Träffas man kanske i ICA kön när man är ute och handlar eller är det online som gäller nu för tiden? Kanske kan ni berätta vart ni träffade er partner? Det hade vart kul att få veta!

Postat av: Lilith - Livet efter Borderline

Jag och min pojkvän träffades på krogen.

Svar: Vad kul att ni träffades på krogen! Hur upplevdes det? Kände du direkt att han var inne på samma spår som du? Själv har jag väl den där dumma fördomen om att de som är på krogen oftast inte är intresserade av något seriöst. Det stämmer naturligtvis inte alltid, men det är väl en dum liten fördom som ligger någonstans i bakhuvudet. Men kanske finns det några bra där ute ändå? Jag går visserligen ut extremt sällan på krogen, men någon gång kanske. Kram! ♡
Mammasvardag

2016-01-28 @ 15:59:14 / http://www.lilith.se
Postat av: Caroline j

Jag skulle nog nätdejta tror jag.

Svar: Ja, nätdejta är ju ganska vanligt. Det var faktiskt via nätdejting jag träffade Alvas pappa, och det är även via nätdejting jag har träffat flera utav mina andra ex som jag har haft genom åren.
Det tråkiga med nätdejting som jag upplever det är att man lätt fastnar framför skärmen. Åtminstone känns det så för mig. Man träffar någon man fattar lite tyckte för och man diskuterar och börjar prata online, men därefter tar det oftast stopp och sedan rinner det ur sanden. Kanske beror det på att det egentligen inte var rätt? Eller kanske gör jag helt enkelt fel? Kanske borde jag vara lite mer på och be om en träff själv i stället för att invänta förfrågan från den på andra sidan skärmen? Kram! ♡
Mammasvardag

2016-02-19 @ 00:52:08
Postat av: Lilith - Livet efter Borderline

Jag har aldrig varit mycket för att ragga på krogen. Men det var nånting med honom som gjorde att jag lade märke till honom på ett sätt som jag inte brukar lägga märke till folk när jag är ute med mina kompisar. Till en början var vi bara kompisar, men med tiden växte något mer fram. Nu, snart två år senare blir jag fortfarande bara mer och mer kär i honom för var dag som går.

Svar: Vad härligt ändå att höra att de faktiskt kan leda till något långvarigt! Det får mig verkligen att tänka om och känna mig lite mer öppen för situationer på krogen, de få gånger jag faktiskt kommer ut. Kram! ♡
Mammasvardag

2017-04-30 @ 00:36:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: