Igår kväll möttes jag av nyheten att Tim Bergling, mer känd som Avicii, var död och tårarna började sakta rinna. I den stunden gick det upp för mig att ingen kommer få ta del av hans fantastiska skapande något mer. Det är något som fortfarande i dag känns helt ofattbart, för hans fantastiska musik har varit en så stor del av mitt och så många andra människors liv.

Samtidigt gick det upp för mig hur skört livet faktiskt är, och hur kort det ibland kan bli. Tim blev bara 28 år, och det var så mycket han inte hann uppleva och vara med om. Just nu kan vi fans bara spekulera och gissa oss fram till dödsorsaken, men det känner jag inte för att göra alls. I stället har jag tittat på hans dokumentär igen, och spelat hans låtar en efter en på repat, och funderat på livet och på hur viktigt det är att göra det bästa utav den tid vi faktiskt har.

Hur pass viktigt det är att verkligen lyssna när någon säger ifrån. När någon säger nej, att det varken vill, orkar eller är nära sin gräns. Att pusha gränsen med frågor eller förhandla sig till något som är en bit bort från nej, det är helt enkelt inte ok.

Det är alla saker som jag kommer ta med mig, och som jag hoppas att fler arbetsplatser med chefer som räknar pengar istället för välmående tar till sig. Det är saker som vi alla oavsett livssituation bör ta till oss och tänka på en extra gång. Samtidigt har jag tänkt på oss alla, mig själv inkluderad, som så många gånger varit stressade och mått dåligt. Som så många gånger har känt oss så, men inte har sagt nej, utan fortsatt kämpa trots att kroppen inte orkat. Det var inte alls länge sen jag själv hade det så, och jag är så glad och tacksam att jag till slut stod upp för mig själv, och satte stopp trots att jag förlorade pengar. För kom ihåg att jag eller du kanske förlorar pengar, men det kommer aldrig vara lika tragiskt som att förlora sig själv.

Ta hand om er alla, och ta vara på det dagar ni har – man vet aldrig om det är ens sista! 💕