Hur har ni det i dessa Corona-tider? Jag själv känner att det är en känsla av limbo. Man vet varken ut eller in. Man vet helt enkelt inte riktigt hur man ska förhålla sig till allt. Hur mycket törs man vistas ute och hur kommer livet i sig påverkats? Det känns som vi inte gör mycket annat än att vänta på nya presskonferenser med senaste nytt, och spekulera inför vad som komma skall.

Det är mycket diskussioner fram och tillbaka kring skolorna också. Ska det stängas eller inte? Som det ser ut just nu verkar det som skolorna fortsättningsvis ska hållas öppna. Men samtidigt läser man på var och vartannat ställe om människor som håller sina barn hemma ändå. För egen del har Alva haft studiedag idag, och likaså under morgondagen. Om sanningen ska fram måste jag erkänna att det känns skönt och så mycket tryggare att ha henne hemma.

Men det känns bra trots allt, och framförallt tryggt att vi har kunnat lösa allt så bra. I rådande omständigheter vet jag nämligen att flera i klassen har tvingats vara hemma från sina LIA platser helt. Det måste kännas fruktansvärt tråkigt, särskilt då vi alla längtat och väntat efter den här tiden. Efter 7 månaders studier vill vi ju alla komma ut i det verkliga arbetslivet. Det känns därför tacksamt att jag själv inte sitter i samma situation. Lite extra också med tanke på att jag själv har visat vissa symtom de senaste dagarna. Det innebär ju i praktiken att jag själv hade tvingats vara hemma annars.

Men i och med att vi kör nu på distans, så kommer jag kunna fortsätta och arbeta på hemifrån trots allt. Åtminstone så länge jag känner att kroppen orkar och mäktar med. För förhoppningsvis är det ingen fara med mig, och kanske rent utav ett vanligt förkylningsvirus som jag har. Så tillsvidare kör jag på hemifrån och isolerar mig (oss) här hemma.