Är du ung pappa och gärna under 20 år, och kan tänka dig att bli intervjuad utav Norrköpings Tidningar? Kontakta i så fall mig så hänvisar jag dig vidare till journalisten där.

Sommaren 2011 kommer jag alltid att minnas, inte bara för att vi hade en fantastisk sommar med otroliga äventyr och upplevelser, min dotter och jag. Utan för att vi den här sommaren faktiskt packade ihop våra grejer, och begav oss emot det största äventyret vi någonsin varit med om tidigare.

Hade helst av allt legat i solen och njutit nu, men i stället sitter jag inne och skissar på lite nya ämnen att skriva om. Behöver nämligen få in ett par nya krönikor innan sommaren, eftersom min chef går på semester och inte kan kolla igenom i fall det behövs korrigeras. Har lite aktuella ämnen att ta upp och skriva, men om ni har något förslag eller idé får ni gärna lämna det för det är alltid ett plus med lite extra ämnen.

Har sökt ett gäng sommarjobb i sommar, men det har inte varit det lättaste att finna ett. Dessutom påverkar min situation som ensamstående tyvärr möjligheterna till jobb, i och med att jag inte kan arbeta hur som helst under kvällar och helger. Men det här med sommarjobb är väldigt viktigt för mig, därför gick jag tillslut emot mina egna principer och sökte de jobb jag hade tidigare. 

För nu känns de som det är rätt viktigt för mig att få ihop en buffert. För det lär behövas lite pengar till alla möbler, prylar etc. som kommer behövas när vi flyttar i höst och dessutom lär sommar månaderna garanterat bli förgyllda med lite extra roligheter (om de finns lite mer pengar i fickan). Dessutom är det alltid positivt med mer erfarenhet för det kan man aldrig få för mycket utav enligt mig. Därför kan jag avslöja att jag ska på anställningsintervju nästa vecka i Linköping. 

 

Har tänkt skriva på den här krönikan länge, men har helt enkelt inte funnit insprationen. Men nu har jag börjat att knåpa ihop några rader och redan börjat inse att det här nog blir den svåraste krönikan jag skrivit hittils. Men vet ni vad det är de som gör det så roligt - att jag hela tiden ställs inför utmaningar och utvecklas.

För den bästa känslan jag vet är att se min bild och min ord i tidningen vid frukostbordet. Den känslan går inte ens beskriva, men närmare än ordet fantastiskt går nog inte att komma. För det är verkligen fantastiskt att min krönika och de ord jag skrivit läses utav hundratals människor.

Nu har jag börjat resan emot min dröm på riktigt, och det känns alldeles fantastiskt. Jag har fortfarande inte riktigt greppat att det här verkligen händer mig och att jag har fått den här möjligheten, även om det bara är under ungdomsidorna i tidningen som mina krönikor publiceras. Men för mig är det en början och en start och alla stora kröniker och journalister börjar någonstans, och det här råkar vara min.

De där äldre må kanske inte läsa mina krönikor, men för mig spelar det ingen roll för i dag har min krönika kunnat läsas för över hundratals människor runt om i Östergötland och att jag har fått den chansen och den möjligheten är mer än jag någonsin har vågats hoppas eller drömma om.


Krönikan är publicerad i Norrköpings Tidningar (NT).

Fotograferingen har blivit uppskjuten, har nytt fått veta att min chef på NT har fått en dotter och kommer vara hemma till efter nyår. Med andra ord lär det dröja ytterligare innan min första krönika kommer ut, eftersom bilden och allt behövs innan den hamnar i tidningen. Men då har jag gott om tid att fortsätta med krönika nummer två och tre som förhoppningvis kommer vara klara tills dess, så arbetet kan fortsätta löpa på hela tiden.

Nu är det nära när det gäller publicering utav min första krönika, jag börjar känna mig lite smått nervös men är fortfarande otroligt förväntansfull inför det hela. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla att jag har fått den här chansen och den här möjligheten, för det här är min dröm och har varit i många år.

Men en sak i taget och innan publiceringen är inne ska jag till NT redaktionen för att fotas i studion. Behöver en bra bild på mig när det ska visas i tidningen, så just nu är vi inne på att stämma av tid när fotograferingen kan äga rum för det måste passa oss båda. 

Jag startade ett word dokument för drygt en timme sedan, därefter började orden bara flöda ur mig och rätt som det var så hade jag skrivit klart en hel krönika. Nu efteråt så känner jag mig faktiskt riktigt nöjd med den när jag har läst i genom allt jag skrivit, men har beslutat att ge mig tåls och inte skicka in den förrän i morgon trots allt - då hinner jag korrekturläsa den noga innan och kanske be någon vän kika på den.

Men trots allt är jag väldigt nöjd och kan gå och lägga mig med ett leende på läpparna och ett gott samvete. För även om att jag i kväll har stannat uppe väldigt sent, så har jag arbetat och gjort nytta. Nu väntar sängen med en skön godnatt sömn för mig.

Jag har en pröva på period där jag ska skriva krönikor för NT (Norrköpings Tidningar). Om det gillar det jag skriver kommer det publiceras och jag kommer få fortsätta skriva mer, vilket är mitt mål att lyckas med. Det vill att jag ska skriva krönikor om det hinder/fördomar jag själv och andra unga föräldrar stöter på i livet. Men konstigt nog nu när jag sitter här kan jag inte komma på många fördommar/hinder alls som har drabbat mig.

Kanske kan ni läser hjälpa mig komma på några? Har ni själva stött på några hinder/fördomar i erat liv som ung förälder? Dela gärna med er utav era erfarenheter, kanske kommer insprationen till mig när jag får läsa om andra som har stött på olika saker och kanske påminns jag utav något som har drabbat mig.