Frågestund del 33
Vi upplevde det båda två som ett otroligt svek, och jag minns att Alva ofta pratade om hur ledsen hon kände sig. Alva kände sig bortglömd och betydelselös, och funderade ofta på varför hennes pappa valt bort henne framför sin nya familj. Jag minns att jag själv kände mig maktlös och till varje pris ville såra honom tillbaka, men jag vet och minns att jag tog mitt förnuft till fånga. För är det någon princip som jag har stått fast vid, så är det att jag inte kan tvinga honom till någon form av kontakt och att de aldrig hjälper att bråka i längden.
Det är även den principen som har fått mig sedan Alva föddes, att alltid vara så mån om att dörren till henne ska vara så öppen. Jag minns att det första två åren så var jag den som tjatade, ringde och ibland nästan ”tvingade” R till att ha en kontakt med Alva. När det inte gav det resultat jag ville så bytte jag strategi, och meddelade till honom som det var rakt ut – att jag var trött på att ”jaga” honom, och att det var upp till honom hur mycket eller lite kontakt han ville ha. Dörren skulle alltid stå öppen för Alvas skull.
Det var ett beslut och en strategi som lättade något otroligt för mig, för jag minns att de där första åren tog något otroligt på mig. Det var jobbigt att hela tiden ringa, tjata och jaga honom för en kontakt som han allt mer och mer visade mindre intresse utav. Det här med att låta dörren ”stå öppen” är också en princip som många i min omgivning har kritiserat, haft tankar om och förundrats över. Men jag har trots detta stått fast vid min princip, och haft hoppet om att kontakten en dag ska bli bättre för Alvas skull.
Men sanningen är att trots att jag står fast vid min princip, och fortfarande har dörren öppen för R, så har kontakten bara blivit sämre och sämre med åren. Alva har inte träffat sin pappa på snart fyra år, närmare bestämt sedan oktober 2013 när kontakten bröts. Det har pratats vid i telefonen vid 3-4 tillfällen under det år som har gått, och har sedan sommaren 2016 börjat få lite mer kontakt via sociala medier nu när Alva själv har kunnat skriva. Men det är också allt som det ser ut just nu, och som ni förstår så finns det där med inte mycket till relation i mellan det båda.
Framtiden får utvisa hur deras relation kommer utvecklas, och jag hoppas naturligtvis på det bästa.
Finns någon kontakt med hans släkt ex farmor/farfar eller hennes syskon?
Alva har fortfarande en ganska bra relation till sin farmor, och farbror Sonnie som bara är några år äldre än henne.Vi träffas inte riktigt så ofta som vi hade önskat, men vi har tillsammans ett gemensamt mål om att ses oftare för att få en stabil relation och det tror jag är det viktigaste. Vi träffar även Alvas gammelmormor och Alvas farmors syster några gånger per år.
Vi har fortfarande även en bra och stabil relation till Alvas halvsyster Charlie, som är det enda syskon hon har kontakt med i nuläget. Alva har länge varit medveten om att hon är storasyster, och det senaste åren har även Charlie blivit allt mer och mer medveten om vem Alva är. När Alva träffar Charlie så går hon verkligen in i sin roll som storasyster, och är mån om sin syster och att hon är mindre. Vi träffas tyvärr inte heller så ofta som önskat, särskilt nu sedan Charlie och hennes familj har flyttat till en annan stad en bra bit härifrån. Men vårt gemensamma mål om att ses så ofta vi kan för barnens skull står fast, och det är något jag vet att Alva uppskattar. Vi har på sistone diskuterat mycket om att det är vår tur nu att besöka Charlie i hennes nya hem, så det är inte helt omöjligt att en tripp blir av dit inom en nära framtid.
Det finns även kontakt med Alvas faster Cassandra och hennes son (Alvas kusin), och även där försöker vi bibehålla en sådan bra och stabil relation som möjligt.
